Både år 1 och år 2 på utbildningen, steg 1, avslutades med ett 4 dagars långt retreat på detta magiskt vackra ställe i skärgården utanför Norrköping. Jag kommer till min första yogaretreat taggad till tänderna men också stressad för förestående student och konfirmations mottagning samt som vanligt galet mycket att göra på jobbet.

Väl på plats fick jag panik, det kändes som en sekt, allt var på tok för riggat och alla tyckte allt var så fantastiskt. Jag började fly, letade platser där jag kunde jobba i pauser och sen bestämde jag mig, jag har inte tid för detta, nu åker jag hem. När jag säger det till Viveka ber hon mig bara lugnt att prata med Maja innan jag åker. Ok det kan jag väl gå med på tänkte jag och stegade in i det ljusa och fina rummet med vackert slitna gamla möbler. Jag satte mig i soffan och Maja ställer två frågor; Vad tror du skulle hända om du stannade kvar och utforskade vad som händer efter att du har varit på ett fyra dagars långt yoga retreat? Vad händer inom dig när du får vara med dig själv utan förpliktelser en sådan lång tid? Jag bröt ihop och insåg att jag försökte fly från mig själv och att det inte fungerar i längden. Tårarna rann i flera timmar men jag blev kvar…Blev det mindre sektlikt? Blev jag en i sekten? Nja, jag tror nog att jag mest ändrade attityd till det för mig okända och outforskade och började min resa mot att sluta prestera mig igenom livet…erkände nästan för mig själv att jag är en göra knarkare, men bara nästan…